Sub-Drop

Efter sesisonen kan den undergivna känna sig bortkopplad från verkligheten (se subspace). När kroppen slutar producera eget morfin och när nervsystemet vaknar igen så kan den undergivna känna en djup utmattning, rejäl temperatursänkning, koordinationsproblem och osammanhängande tal/syn/hörsel. Detta kallas ofta "sub-drop".
Drop kan också hända om sessionen avslutas abrupt. BDSM-sessioner är sårbara upplevelser, de innebär ofta att exponera sitt inre själv på ett sätt som man aldrig tidigare har gjort. Ibland börjar oerfarna dominanta en session för att sedan abrupt avsluta den av någon orsak, speciellt om de avlägsnar sig från rummet. Detta kan lämna den övergivna undergivna i ett *väldigt* nedslaget tillstånd - en känsla av att ha litat på någon och sedan lämnats så de kraschat.
En annan sorts drop sker i motsägelsen mellan de invanda (ofta implicita) "moraliska regler" som man lever efter, och upptäckten att diverse delar av BDSM gör en mycket lycklig. Normalt är det sista man gör när man inser att man blir extatisk av att göra något som inte skadar någon annan men trotsar alla moralisk "måsten" att granska "måstena" och se om de verkligen leder till lyckan. Istället fortsätter man med det som gör en lycklig, men med ett skuldkomplex över motsättningarna mellan regler och lycka. Detta är egentligen utanför subspace och eftervård, men kan vara relevant om det leder till oväntade skuldkänslor, kanske någon dag efter själva sessionen. Det kan gå ihop med känslor av övergivenhet eller att tappa balansen, eller osäkerhet runt sitt egenvärde.
De flesta återhämtar sig från en session inom några timmar, men en del kan visa drop-symptom i veckor efter en intensiv session. Drops kan kännas som en baksmälla. En del känner sig deprimerade i dagar efteråt. En del vill bara sova.
Inom BDSM-sfären motverkas drops genom att informera om hur man landar lugnt och genom att vara beredd på att stödja andra när de går från svävande till jordbundet. Detta kallas eftervård (se Aftercare - eftervård). Det är viktigt inte bara att veta att man kan behöva det, men också att veta att det är något man behöver prata om med sin partner innan sessionen för att få det stödet efteråt.